PS

Viktigt och fint ps:
vill ingen gullig bloggläsare gå och se 500 days of summer med mig! Vi kan göra det till en rolig grej. Framförallt ni mystiska filurer som bor i andra städer. Jag kan komma som er stora bloggidol, farande med ett tåg, så kan ni vänta mig på centralen och vara helt hysteriska över att ni äntligen får träffa er stora förebild.
Jag ler mot kamerorna. Ett filmstjärneleende. Det absolut roligaste för mig är att träffa mina fans. För jag var ju också en vanlig människa, en gång i tiden. Jag vet hur det är att läsa sina idolers bloggar och drömma om att bli som de.

Sedan kan vi göra en kupp, fly från alla paparazzis och dricka te ihop på ett favoritcafé. Mitt fan kan guida mig runt i sin lilla stad och visa de bästa platserna. Gärna sådana där hemliga mystiska platser som man själv har upptäckt men andra liksom inte märker. (Eller är det bara jag som gör sådant? Jag har i alla fall en massa mystiska favoritplatser här i Uppsala.) Jag kan sitta och undvika att möta mitt fans blick och gestikulera med galna fladdriga händer, som jag alltid gör i praktiken. Mitt fan kan tänka Hon är ju ännu mer störd än vad hon verkar på bloggen. Men jag tror ändå… att det liksom hör till. Det är nog en del av den Nettelbladska stämningen.

Sedan går vi på bio. Och ser 500 days of Summer, som sagt.
Efteråt kan jag få komma hem till mitt älskade fan och spela min cover av There is a light that never goes out.

Ja?

först till kvarn får först besök av Ulrika.