(obs obs obs obs obs det är inga bilder jag över huvud taget har tagit själv och om ni tror att jag har det är ni dumma i huvudet för sådana bilder tar inte jag.)
Något som kan förhäxa mig i flera timmar är att lyssna på Tori Amos och titta på yyellowbirds bider på Flickr. Den ultimata kombinationen, mitt slags pornografi.
De väcker delvis samma känsla, bilder och associationer i mitt huvud.
Med yyellowbird, jag vet inte om jag älskar henne så mycket för att hennes uppfattning om världen är precis som min. Eller för att den inte alls är det. Men hennes ljus och färger i bilderna är mycket som mitt huvud ser ut när jag skriver ibland. Hennes foton av övergivna hus är de jag alltid hade velat ta. För att jag smyger så mycket bland övergivna platser. För att jag älskar människors bortslängdhet. För att det påminner mig om hur ensamma alla är egentligen.
Jag tror att begåvningar alltid kommer med något slags pris. Man kan tycka att man kan filosofera över om det för den begåvade egentligen är värt det. Jag har funderat om, och om igen.
Kanske att begåvning är lite som med droger. Samma paradox av fruktansvärt förbjudet fantastiskt.
Men yyellowbird. Och så någon bra Tori Amos till det. Just nu blir det mest Yes Anastasia, Smells like teen spirit-covern och Horses. (Och en särskild live-version av Bells for her som gör mig tommare än vad jag någonsin varit.) Men det växlar. Som saker alltid växlar.
Jag tror jag borde ha lärt mig vid det här laget när man ska hålla tyst.
Därför:
tystnad nu.
No Comments