Min roman, argh, uääh. Jag är en lidande författare. Jag är en lättolkad exhibitionist. jag är en sjuk jävla idiot.
Jag springer omkring i landet mellans sidan 60 och sidan 70 och plötsligt börjar jag analysera varje ord jag skriver och hata det. Jag ve tju hur det ska sluta, det här är bara första utkastet, så jag behöver inte bry mig. Jag kommer ändå att skriva om allt sen, fixa till det. Men det spelar ingen roll. Jag sitter och blir förbannad för att allting inte bara går i en enda hög dvala. Och så stör jag mig på de typiska uttrycken jag alltid använder, de typiska uttrycken som är jag. Mitt skrivande, ungefär.
idotiska skit!
Nåja. Tori Amos är ett bra sällskap skrivkrampskvällar som dessa. Framför allt med Smells like teen spirit-covern, som jag har använt för att lösa upp skrivproblem ända sedan 2007.
No Comments