Det är evigheter sedan jag spelade schack nu.
Jag var egentligen aldrig särskilt bra på det. Men jag hade en period då jag älskade det. Och då jag tyckte att jag var jätteduktig. För att jag tyckte att jag var så smart. Man tycker så mycket när man är ung och naiv.
Den där bilden är från januari 2007 och i klassisk Ulrikisk självanalys skulle jag kunna fylla sidor upp och ner med observationer och minnen. Att det är det schackspelet, för jag hade ännu inte köpt mitt bärbara. Hur ofta jag drack en varm choklad i kombination med de gigantiska morotskakebitarna. Att kläderna sitter som de gör, och att jag minns precis allting om hur jag kände mig och ändå inte alls.
Men schacket saknar jag nästan lite. De senaste två åren efter den där perioden har jag aldrig haft förmågan eller orken att koncentrera mig under så långa stunder som krävs för ett schackspel. Och så har jag mått så dåligt av förlora att spelets tjusning aldrig har känts värt det.
Jag borde börja spela igen nu, med andra ord.
1 Comment
like your haircut on this picture! =)