(En bild på min vän Imme tagen en sommar för två år sedan om vilken man kan säga mycket. Sommaren, alltså. Men det tar vi någon annan gång! Förbannat snygg var hon i alla fall, då liksom nu.)
Här tänkte jag skriva ett inlägg om att jag inte skriver längre. Inte sedan jag fullbordade första utkastet på min senaste roman, tänkte jag säga. Inte sedan jag kände att jag var tvungen att ta en liten paus, om inte annat för att mina handleder och armar skrek åt mig att de inte klarade av mer tangentbordsslående just nu.
Men det var inte sant!
jag skriver hela tiden.
Bara att det är en massa dikter och ordplotter. Så det räknas ju inte. Det är ju bara sådant jag klottrar på papperslappar när det knyter sig i magen på mig på offentliga platser och när jag inte kan sova.
… och därför ska det, i all sin slumpmässighet, givetvis bloggpubliceras!
Vad jag skriker när du sover
stjärnfall, min älskling
de lägger dem i dina händer
skriker åt dig att önska sanning
men allt jag önskat
var ditt ansikte
vi är en dålig tv-serie
när musiken tagit slut
och min darrande paranoia vridit ner ljudet
så alla bara står och mimar
stjärnfall, min älskling, jag
är förlamad i mitt skrivande
i mitt tänkande
i mina evighetsvandringar
men ibland om natten ser jag Venus
och du skrattar och säger att det finns inga bedrifter
se inga bedrifter i att korrekt identifiera
världens enklaste
planet
vi är en ensamhet som skickas i retur
från avlägsna brinnande öknar
och vilken förbjuden mark jag än beträder
är jag alltid i ett främmande land
och konsten att gråta
är densamma
oavsett tidszon
vågens siffror
eller hur många gånger dina händer aldrig har varit i min hals
stjärnfall, min älskling, vi är
kokosfett inkört i hörselgångarna, vi är
symboliken tagen så många steg
att orden
har stockat sig
i huden.
Spaderspel
jag är inte din upphetsning
är inte din
förtjusning
när solen går upp;
när du betraktar
dörrkarmarna
jag är inte din längtan, din brinnande
darrning i huden mellan
fingrarna
i huden mellan
alla andra tusen gropar
som åter och åter igen har återfunnits
på din kropp
vi letar skråmor
när allt vi borde leta
är gudar
och jag har inga fläckar på ryggen, men
antagligen
på mitt samvete
vi letar stjärnor
när allt vi borde leta
är morgondag
och jag har ingen taktkänsla
ingen sanningssägargen
Och om nätterna drömmer jag –
om allt det som inte är du
drömmer
vaknar
och gråter.
Midnattsobservation
Vi är bara skisser
morgondagen
när den
låtsas
och jag behöver dig;
trots allt detta
behöver jag dig
för du!
du, min vän
är ett evangelium
Samarkand blir jag aldrig
min hud beströdd med sand
från dina fingertoppar
och jag försöker vaska guld
men allt som trillar fram
är längtan
No Comments