att skriva

En skrivprocess, del 2: Sätta ett mål, skapa en rutin, harva på

augusti 4, 2021

Jag är 26 000 ord in i mitt nya manus. Förälskelsen har falnat, nu är den gråa vardagens realism här. Eftertankens kranka blekhet, fasen då jag undrar hur jag kunde tro att jag skulle kunna bygga en bok igen. Man hade kunnat tro att det skulle bli enklare av att jag fortfarande tycker så mycket om det förra bokprojektet, som jag skickat iväg och väntar respons på.  Istället blir det värre. I bakhuvudet hör jag elaka fraser från min inre kritiker, en uppkäftig bokrecensent i min hjärna som tydligen har full koll på alla mina verk trots att de inte finns publicerade. I sin nya roman närmar sig inte Nettelblad för ett ögonblick den sinnlighet och elegans hon uppvisade i debuten. Där debuten innehöll fulländade karaktärsteckningar finns i det nya verket endast platta papperskonstruktioner och dialog som i bästa fall är krystad, i värsta fall helt obegriplig.
Jag får acceptera att bruset är där medan jag skriver, man får göra som med Radio Barn, säga mmm medan man tänker på vad man ska göra härnäst.

I själva verket är det omöjligt att jämföra det jag skriver nu med det manus jag slutförde i juni. Det var det sista utkastet efter många, omfattande redigeringar. Det här är det första och alldeles nya. Det är nu det ska få vara fult, platt och obegripligt. Mitt sätt att hitta min berättelse är att skriva mig fram till den. Det innebär att jag kommer att skriva mycket som aldrig kan komma till användning. Om man ska springa långt kan man behöva samla mil i benen, när jag ska skriva en roman behöver jag samla ord i hjärnan.
Genom att skriva och skriva och skriva hittar jag fram till det som är berättelsens kärna, det som senare ska få vara kvar. Därför har jag försökt bygga en struktur för det här projektet som handlar om mängd och genomförande, snarare än kvalitet och elegans. Det andra kommer långt senare. Hur jag gör tänkte jag skriva om i den här delen om skrivprocessen.

Sätta mål för ett bokprojekt: ordmål och NaNoWriMo-räknaren

Så fort jag insåg att det här skrivprojektet var något jag ville gå in i satte jag ett ordmål. Jag visste att det här var en vindlande bok med många karaktärer och perspektiv, och därför skulle bli mer omfattande än mitt föregående projekt, som är ungefär 55 000 ord. Jag bestämde mig för att skriva ett första utkast på 100 000 ord. Varför just 100 000? För att det är jättemånga ord. Kommer berättelsen räcka ända till 100 000 ord? Det har jag ingen aning om. Kommer den att vara färdig när jag har skrivit 100 000 ord? Jag vet lika lite som ni. I den här typen av kasta-sig-ut-skrivande finns så många ovissheter, strukturerna jag bygger runt det har ganska lite med något verkligt att göra och ganska mycket med behov av att känna att det finns något att hålla sig i.

Jag bestämde mig för att skriva 100 000 ord, jag bestämde mig för att vara klar i januari. Varför i januari? För att jag ville göra det i ganska maklig takt, och för att julledigheten kändes som ett bra tillfälle att kunna slutspurta vid behov.
När jag bestämt mig för det gick jag in på National novel writing months hemsida. Nanowrimo är ett ideellt projekt som handlar om att skriva en roman (50 000 ord) på en månad. Det går av stapeln  i november varje år och under den månaden finns extra aktivitet i hemsidans forum. Men hela året har man möjlighet att använda deras räknare för att mata in hur det går med ett eget mål. Här kan jag mata in hur många ord jag vill skriva och när jag vill vara kvar. Då får jag en beräkning på ett dagsbeting. Jag kan få statistik på hur mycket av mitt dagsbeting jag skrivit, när jag kommer att vara klar om jag håller den rådande takten och så vidare. Räknaren håller också koll på hur många dagar i sträck jag skrivit. För mig som älskar siffror är det oerhört tillfredsställande att kunna jobba med det här. Dagar det känns trögt har räknaren fått mig att skriva ändå eftersom jag inte vill bryta min streak av att skriva varje dag.

Statistik NaNoWriMo

Statistik NaNoWriMo

Såhär kan det se ut. (Och ja, 2:a augusti var en sjukt jobbig skrivdag så på slutet uppdaterade jag så fort jag skrivit några ord, normalt sett brukar jag uppdatera i större sjok.)

Säger antal ord något om kvaliteten på orden? Nej. Går det att jämföra med någon annans antal ord per dag? Nej. Om jag skriver bajs 500 gånger har jag skrivit 500 ord, men det gör mig inte till Hemingway. Återigen: det här är ett sätt att skapa något konkret av något luddigt, för att ge mig en känsla av att jag gör vad jag ska. Varje dag gör jag någonting i mitt manus och därför blir det lite mer av mitt manus varje dag.

Fulskriva: ett sätt att komma framåt

Om jag trodde att jag behövde skriva något bra hade jag lagt ned för länge sedan. Jag behöver försöka skriva min berättelse, från början till slut. Ja, jag skriver den i ordning. Nej, jag vet inte riktigt vad som ska hända i den ordningen, det upptäcker jag längs vägen. Ja, mycket kommer att strykas och förändras. Nej, jag kommer nog aldrig använda de här styckena jag skriver nu i det skick de är. Min redigering kommer inte handla om att behålla vissa stycken och skriva om andra – i den första vändan efter att det här är färdigskrivet kommer jag att skriva hela berättelsen igen, i ett nytt dokument. Då, när jag vunnit insikter om hur den ska berättas.

Men nu skriver jag, stycke för stycke, uppfinner mig framåt. Jag vet ungefär vart jag är på väg i slutändan, men det är sisådär 85 000 ord mellan den början jag känner till och det slut jag tänker mig.

Jag kan inte tänka på att gå snyggt medan jag försöker upptäcka vart jag är på väg, det är som om jag skulle behöva gå catwalksteg medan jag orienterar. Jag ska igenom den här berättelsen, jag ska springa, krypa, åla, kräla mig fram. Fram ska jag. Hitta rätt ska jag. Förfiningen kommer senare.

Så jag fulskriver. Ibland skriver jag något som liknar skönlitteratur, när jag får sådan feeling. Ibland skriver jag mig bara framåt i halvfungerande text för att ta mig till en scen som känns mer inspirerande. Typ såhär:
“Och sedan gick han till affären och där träffade henne för den femte gången, och hon hade på sig en röd tröja och ögonen glittrade (och var de bruna eller blå, jag minns inte, skitsamma), och han svalde och sa:
“Hej”
och hon svarade något, eller ja! kanske svarade hon inte, utan tvärtom gick hon runt en hylla så han behövde gå efter henne.”
Och så matar det liksom på. Jag försöker undvika alltför svepande beskrivningar, typ “sedan sa han något roligt och hon sa något smart”, för jag vet att jag behöver skriva mig fram till åtminstone ungefär vad de säger eller vad som händer, det lossnar liksom inte annars för mig. Men det får vara fult och rått och opoetiskt och fullt av min skrivdialog med mig själv. Annars skulle jag aldrig komma vidare.

Stå ut länge, eller: att skriva till Black Eyed Peas

Att skriva ett bokmanus innebär att sitta väldigt lång tid med sina ord. Det är ensamt, och  det är monotont. För mig hjälper det att lägga in saker längs vägen som ger variation. Jag skriver inte alltid vid ett skrivbord där jag kan fokusera som mest på min roman och lyssna på min mest inspirerande skrivmusik. Jag skriver medan en ugnspannkaka står i ugnen, jag skriver en stund på lekplatsen medan barnen springer runt. En gång skrev jag på mitt förra manus i caféet på Mariebad medan barnen var på simskola, drack kaffe som smakade bränt och omgavs av fuktigt varm luft och lukten av klor. Det gör inget om det inte blir hundraprocentigt fokuserat inspirerat. Det är bara fulskrivande, ändå.

Av samma skäl lyssnar jag på musik när jag skriver, all möjlig musik. I det här skedet är inte musiken något som tar mig in i stämningar, den är något som ger mig en känsla av sällskap, ungefär som när jag tentapluggade på läkarprogrammet. Jag tror säkert 10 000 ord av det jag skrivit hittills har författats till I gotta feeling med Black Eyed Peas. När kvällen är sen och man har 500 ord kvar att skriva finns det få saker som kan lyfta en som en popdänga. Ibland skriver jag i takt till musiken. Något som drar mig framåt, orden som forsar.
Det blir inte vackert.
Men det blir.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
PS Är det något särskilt om min skrivprocess du önskar att jag beskriver i den här inläggsserien! Hojta till i kommentarsfältet i så fall.

 

 

 

+13

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply sardellen augusti 6, 2021 at 8:51 f m

    åh, det är så kul att läsa om sånt här. tack tack tack. blir så glad och inspirerad av att läsa det du skriver.

    0
  • Reply En skrivprocess, del 3: Vardagsskrivandet - Nettelblad augusti 28, 2021 at 11:46 f m

    […] dag, jublar när det flödar fram, accepterar när det bara finns några minuter och det jag kan rapportera in i statistiken är tjugofem skrivna […]

    0
  • Leave a Reply