Skal

Och så har mina busscahufförer börjat gilla mig, också.
Jag tror aldrig att de har haft något emot mig, i och för sig. Men nu får jag alltid komplimanger för mina kläder av dem. När jag tänker på det är nog mina busschaufförer några av de som säger allra snällast saker till mig för mina kläder. Det är nästan lite tragiskt.

Min vita kappa har fått fina komplimanger, min Rio-klänning likaså.
Men det allra finaste var nästan häromdagen.

Jag: (går på bussen och beter mig som jag altlid gör. Hälsar.)
Busschauffören: Nejmen så trevligt! Så trevligt med en GLAD människa! Så fint, de sprider ju liksom glädje omkring sig!
Jag: (ler, förbannar min allmäna sociala skräck, tackar och går vidare.)
Busschauffören (till kvinnan bakom i kön): Nejmen visst är det härligt! Ja titta, nu är ju DU också alldeles glad här!
Kvinnan bakom i kön: ler strålande.

Det är då man känner att man är bra, alltså. Riktigt bra.