I natt drömde jag att människors personlighet nu framträdde som matematiska funktioner. Som behövde deriveras. Vart jag än gick mötte jag människor men deras ansikten hade bleknat och alt jag såg var x och y:n och h:n. (Och hån!)
Det var lustgt, jag tror det säger rätt mycket. Eller ja, det säger rätt mycket om hur fruktansvärt mcket matte jag har räknat den här helgen, och hur mycket matte jag fortfarande har kvar att räkna. Jag låg ett helt kapitel efter, för jag har varit sjuk, och varit tvungen att plugga till provet på förra kapitlet.
Men nu är det bara femton sidor kvar.

1 Comment
Vi är lika. Jag drömmer visserligen inte om derivator utan om kinesiska tecken. Men principen är densamma.