Oh dear. Nu skiver jag min bokanalys av Schopenhauer’s telescope ungefär som om det vore en av Carries krönikor i Sex and the city. Bättre än att jag inte vet hur man formulerar sig på engelska över huvud taget, kanske, som det har varit de senaste veckorna. (Jag brukade vara bra! Vad har hänt? Är det bara jag som blir gammal och senil?) Men jag menar… The Baker skulle känna sig förolämpad. Och det är inte bra, det är länge sedan jag blev så attraherad av en romanfigur som jag blev av The Baker. Det enda tragiska var kanske att han var en ondskefull förrädare… men jag menar, en genialisk sådan.
Varning! Massa satc-referens (och varning för att jag inte kan engelska längre. buhuhuhuhu)
Hmm. Later that night, I started thinking about books and relationships. Do we fall in love with book characters because something is missing in our lives, or is it just a perfectly healthy relationship for a New York single woman? Regardless if people were falling in love with Dr Jekyll or Mr Hyde, I couldn’t help but wonder – are fictional relationships good for us, or is it just another sign that it’s time to book a meeting – with your therapist?
(Det läskiga är att jag nästan började skriva ett manus som kunde passa till citatet, också. Typ, Miranda har blivit kär i en kille i en bok. Jag kan se det hända, Miranda är den troligaste. Sedan skulle Charlotte säga att det också är fin kärlek, det är ett sätt att förbereda sig så man blir mer mottaglig för sin sanna kärlek. Hon skulle spärra upp ögonen förtjust och säga "I fell in love with this man in a Harlequin novel, once." och sedan, beroende på vilken säsong det var, kanske hon skulle säga att det hjälpte henne att inse vad hon letade efter i en man, och det var så bra, för sedan hittade hon Trey, och han var exakt som killen i Harlequin-romanen. Och Samantha skulle säga "The harlequin guy couldn’t get it up?", och sedan skulle hon prata om någon porrnovell hon hade läst någon gång, något riktigt absurt. Och sedan… OKEJ, det här är sjukt. Jag ska skriva en analys av Schopenhauer’s telescope, för i helvete. SATC-manusen får vänta.)
(jag är alltid så kreativ när jag måste göra annat. rubriken är ett exempel på sådan kreativitet. en låttext som skapades när jag drack kaffe och låttexten har många fler rader men nu ska vi skriva schopenhaueeeer jag blablablabla och räkna matte och plugga ryska och fysik och vara störda adios adios ha det bra!)
1 Comment
Känns ju lite som att man borde läsa Schopenhauer's telescope när du skriver så mycket om den.
JAG SAKNAR DIG, det är lite konstigt kanske för vi har ju inte träffats så mycket men… ändå!