(Den trogne läsaren av min blogg kan koppla denna bild till tidigare paris-bilder, med djuren som var pin-uppor. Fransmännen är absurda och Ulrika njuter och dokumenterar med sin bästa vän kameran.)
Okej.
Jag vet inte om ni har hört sättet de censurerar folk på nyheter, och i dokumentärer, ibland? När folk inte vill riskera att deras identitet ska avslöjas, och därför manipulerar nyhetsfolket deras röster så de låter extremt androgyna och allmänt technoläskiga.
Ni vet säkert inte vad jag syftar på, men i alla fall. Har alltid tyckt att sådant är lite läskigt.
Nu vaknada jag just, i mina totala feberdimmor, till en sådan röst. Fast på ytterst aggressiv kinesiska.
Missuppfatta mig inte. Gillar kinesiska annars. Ett tjusigt språk, gulligt litet folk, jag är mer än villig att dra en miljard människor över en kam och säga att att de är jättecharmiga. Men alltså, inte när jag har feber, och inte med manipulerade röster.
Lätt traumatiserande.
I alla fall. Jag är fortfarande sjuk. Min produktivitet i botten, annat än när det gäller bloggdravel och dikter. (Och igår inledningen till ytterligare en surrealistisk självmordsnovell, av den patetiska sort jag skrivit sedan jag var tio. Bara så ni vet.
Det är jobbigt, för jag hade planerat att vara klar med sådant jag borde gjort INNAN Pride. Men vi satsar på att allt löser sig.
Jag har glass och störda kineser i radion, mycket mer känner jag inte att man kan begära.
No Comments