ur djupet av ditt hjärta (du vet att du vill ha det)

Imorgon poesikväll på Spunk.
Vi får bjuda in vänner så alla som vill är ju välkomna. Jag kommer läsa störda dikter om jag vågar, det är ju alltid ett slags attraktion.
Tycker om bilden. Gissar att det är för att alla älskar sig själva i svartvitt. Eller jag njuter i alla fall av det i fulla drag.

Lyssnar på DonnieDarko-soundtracket och vill skriva. Lilla missförstådda tonåring. En så otroligt klyschig kombination. Men att lyssna på Donnie är lite som att gå runt i Donnie och även om jag har börjat inse att det finns andra filmer här i världen, även om jag för den skull inte ser dem, så har den filmen ändå påverkat mig på väldigt många sätt. Om inte annat så i att jag fortfarande svarar folk i vissa konversationer med direktöversatta citat ur Donnie. Och att jag tycker att hela den världen och ljuset och solen i den filmen är så oerhört vackert och det är en höst och väldigt vacker höst och det är så fantastiskt.

Varför bloggar jag inte längre? Jag vet inte. Varför gör jag ingenting längre? Jag vet inte. Det har varit en dålig vecka vilket innebär värre än vanligt när jag säger dålig vecka faktiskt. Jag vet inte riktigt varför. Eller, många anledningar och ändå inget alls. Det här året har inte varit helt vidare, men man klarar sig väl. Snart blir det ju sol och sommar, och det är inget jag brukar uppskatta, men jag tror att det faktiskt kan hjälpa mig att få lite perspektiv på saker. Och i sommar kommer jag skriva jättemycket och jag kanske åker till Kina. Och Emmaboda-festivalen för att stalka Olivia på moderniteter, som jag inte orkar länka till men gå till godtycklig modeblogg som vill få lite fler läsare så har de länkat dit (för att kunna kommentera i moderniteters blogg och säga "jag länkade till er hoppas det är okej!" och få lite läsare).
Och så har jag lite mål fram till sommaren. Bli vän med människor jag undviker och göra världen till en vacker plats.

Just nu är jag dock bara förkyld. Mer än vanligt, det också. Det kan vara kombinerat. Världen är enkel och svår på samma gång. Jag vill ha en semla, men ska nog nöja mig med satc. Mitt dagliga intag (inte semla, men satc) är tragiskt. Jag har börjat tröttna en aning, vilket också är tragiskt. Fyra säsonger kvar. Vilket jag med den här takten har sett på några veckor, men likväl.

Goder afton, mitt herrskap. Nu lyfter jag på hatten och seglar iväg till min säng med – gissa tre gånger – en kopp te.