jag gav dig guld och gröna skogar, du gav mig silverspeglar

De säger att doftminnen är de starkaste, skrev någon i en kommentar till en dikt jag skrivit för länge sedan någon gång, och de har nog en poäng. Dofter kan påverka mig väldigt starkt. Det är därför det finns en magi i parfym; precis som jag har vissa typer av musik som alltid påminner mig om en period av mitt liv – hösten 05, sommaren 06 – så finns det parfymer som påminner om exakt samma tider. De finns i en låda med rosenmönster som står i min garderob som är en walk-in-closet fast en väldigt liten sådan, väldigt väldigt liten vilket jag alltid måste påpeka eller alltid behövde göra förut i alla fall för att inte ljuga.
Intressant att jag på vissa sätt är en så smärtsamt ärlig människa när sanningen är att jag aldrig berättar hela sanningen för en människa; jag lägger inte alla ägg i samma korg. Små bitar av sanningen till olika människor och om jag plötsligt skulle avlida skulle alla sitta där på min begravning och foga samman vad de visste om mig och det skulle vara som att lägga mitt pussel.

(En prickig gravsten vore fint, för övrigt.)

Men det var inte till min död jag ville komma. Utan till att den här veckan hittills har varit fylld av dofter. Och det gör mig lite glad. Hela förra veckan var jag så fasligt förkyld. Och nu är det som om en hel värld har öppnat sig för mig.
När jag går till Spunk doftar pizzerian nybakat och morgonuppvakningskänsla och när jag sluter ögonen och känner solen bränna utanför ögonlocken och drar in dofterna kan jag nästan låtsas att jag är i Paris. Och trapphuset på Spunk har sin speciella doft som känns som oktober och tiden då jag fortfarande använde den där passionsfruktslabellon från Tyskland, de dagliga repetitionerna inför Musikskolans Melodifestival i Musikens hus, jag på cykeln genom stan och passionen för Slagsmålsklubben.

Och mina bussar.
Varje buss jag har åkt med den här veckan har haft en särskild, egen doft. Sådant jag inte helt har kunnat placera men som har doftat barndom, semestrar och en gång helt specifikt Tunisien och de underbara smörgåsarna vi alltid äter där.

Det är lite trevligt. Det där att bara blunda och hamna i andra världar.