(Ser jag inte väldigt komisk ut på den här bilden? Som en fisk på väg ut ur akvariet, på något sätt.)
Jag älskar blåbärsglass.
Bara som en plötsligt slående insikt. Den smakar andras födelsedagar i min barndom.
Min barndom. Ett intressant kapitel. Mycket glass var involverad, hur som helst.
Idag var jag hos tandläkaren. Det är väldigt trevligt. Det är en av mina favoritinrättningar när det gäller sådana där ställen som läkaren, frisören och så vidare.
Insåg idag när jag låg och gapade och blev ohål-förklarad som alltid, att det nog är för att man så uppenbart slipper småprata.
På vägen ut hjälpte jag en liten tant med rullator, som inte kunde få upp dörrar själv. (Är ganska jobbiga dörrar hos tandläkaren jag går till). Hon var också helt underbar, för jag behövde inte småprata med henne heller, fast det var rätt många dörrar vi skulle igenom. Hon pratade nämligen helt oavbrutet om allt mellan himmel och jord på egen hand. Andades knappt mellan orden. Jag tror hon var en framtida variant av mig.
Tycker om tanter.
2 Comments
Du är nog en fisk för att du inte har några ögonbryn.
Mina tandläkare pratar oftast på rätt mycket själva, och svarar åt mig. Det är fett läskigt. En av dem jag hade – jag tror jag har nämnt detta i bloggen? – log hela tiden medans hon kämpade för att dra ut en av mina tänder. Och sjöng Ted Gärdestad och ba "JAG TYCKER ATT HANS LÅTAR ÄR SÅ MYYSIGA" dra slita jabjab poke
Blåbär är bara gott som blåbär. Glassen är inte äcklig, nästan ingen glass är äcklig, men ändå.
Min barndom består av kulglass från Aktersnurran vid hamnen – de gör sin egen glass där. De har roliga smaker som cookie delight (choklad med kakbitar i) och himmelsk röra (som i princip är en chokladvaniljröra med marshmallows i).
Du har en väldigt snygg klänning på bilden.
Jag tänkte faktiskt lite på Simpsons-avsnittet med Homer-fisken, den som kom från en japansk tvättmedelsreklam, när jag såg ditt ansiktsuttryck xD
Tanter kan vara trevliga, ja. Oftast så är de väldigt hjälpsamma också. Sedan finns det mardrömstanter som inte har nåt emot att vara kvarterets största skräck. Jag undrar vilken sort jag kommer bli.