När han tycks trög och stum

Kan säga tolv kroppsdelar på ryska nu. Ögon, mun, tänder, tummar, allt möjligt fint cirkulerar i mitt huvud.
Lånade en bok på biblioteket förut. En sådan där töntig sak från tillämpad-psykologi-hyllan, om metoder för att memorera saker. Men den var lite trevlig ändå. De pratade en massa om visualisering, sådär som allt memoringsfolk gör. Jag vet inte vad jag tycker men visualiserar för mina ryska glosor nu, hursomhelst, för det är så roligt. Min fantasi är så trevlig.

Lära sig kroppsdelar. Jag visualiserar en kropp. Naken, då kommer man ihåg det lättare. Lite freudianskt sådär, sex sex sex, liksom.
Ögon. Det heter glaza. (Fast ja, med kyrilliskt alfabet.) Som glas, ungefär. Kroppens ögon sprutar ut blod, för någon har kört in glas i ögongloberna.
Mun. Heter rot. (Fast ja. Med kyrilliskt alfabet!) Tänker på rot på engelska, som i ruttna, och så lite på en morot. Så kroppen spottar ut en rutten morot ur munnen… tillsammans med lite spyor, för att det alltid blir trevligare och morbidare så.
Och så vidare. Och så vidare. Onödig information, men jag tänkte bara infromera er om detta. Det är lite trevligt. Min morbida sida får sitt utlopp, fast romanen måste vila innan jag börjar skriva på den igen. Och jag. Ett litet språkligt geni. Eller inte. Fast jo. Nästan.

Nu ska jag äta björnbär, dricka cider och läsa en tegelstensroman. Oh, ljuva sommartider.