dromedarer är vi allihopa.

Idag har jag simmat 925 meter, gjort ett tyskprov och spelat otroligt vacker oboe. Alla bör vara stolta och avguda mig.

Och, ej att förglömma, träffat min Baby som självklart var en skönhet. (jag har aldrig sett henne vara oskön.)

1&2 finns för övrigt överallt. Och då menar jag överallt. ÖVERALLT! Det är helt galet. Om jag vore paranoid schizofren (ursäkta mig om jag missbrukar begrepp och sjukdomsdiagnoser jag inte riktigt behärskar, finns det några schizofrena läsare av min blogg som tar illa upp, maila min adress så kan jag skicka skadestånd i form av signerade bilder på mig själv. Men schizofreni är i och för sig en av de mest missbrukade diagnoserna, då det inte alls behöver innebära personlighetsklyvning/multipla personligheter, även om det ibland är en del av sjukdomstillståndet.), om jag vore en paranoid person skulle jag nog tro att det var ett tecken från små gröna utomjordingar, där ettan symboliserar alla människor jag älskat och jag är tvåan i den symbios vi än gång kanske levt i.

Men jag är inte så paranoid. Det känns ju bra med något sundhetstecken, i alla fall.

Nu ska jag äta köttbullar.