Jag är väldigt svartvit.
Inte enbart på bilden i fråga då, som för övrigt är tagen av Mariana, en av mina två personliga fotografer, utan på mpnga andra sätt. Det finns ingra gråskalor för mig.
Antingen är man bra, eller så är man dålig. Antingen så är man vacker, eller så är man ful. Smal-tjock. Glad-ledsen. Rolig-tråkig. Populärast i stan, Sverige, världen, eller totalt isolerad.
Det är så ironiskt, för jag dricker ändå grön mjölk. Det är absurt för det borde jag inte göra. Jag har inte reflekterat över det förrän igår. Men jag skyller på fädernearvet.
Jag antar att det är en deli att jag inte kan hantera motgångar. Över huvud taget. För en motgång är alla motgångar. Man kan ju inte vara lite bra och lite dålig. Man är antingen eller.
Om en människa inte tycker om mig, då tycker inga människor om mig. Om jag inte äter 500 g frukt och grönt än dag, då kan jag lika gärna ignorera alla kostråd som någonsin funnits. Och om min vän får inringat att hon har uppfyllt fler MVG-kriterier än jag på en labbrapport, ja, då skulle jag väl lika gärna kunna hoppa av skolan, leva på gatan som semiprostituerad i femton år för att sedan skriva en bok med dramatisk titel och texten ”EN SANN HISTORIA” om drogerna och de rika männen som en gång köpte mig, för att sedan försöka med ett nytt liv efter rehab men inse att jag inte kunde klara mig utan mina droger och dö rockdöden fast något mindre glamouröst eftersom jag skulle vara varken rik eller berömd, och det eleganta fenomenet ”stackars-lilla-rika-flicka” inte skulle fungera på mig. Det skulle bara vara synd om mig.
Det är så absurt. Vad kan jag ha fått på labbrapporten, rent allmänt? VG, VG+? Ett B, skulle jag tro, enligt det nya betygssystem jag aldrig kommer att få uppleva men kan tillämpa för att slicka mina sår en aning.
Jag är så störd och bitter. Men jag menar, om man ska vara smart kan man ju lika gärna vara smart. Och ska man vara dum kan man lika gärna vara dum. Inte något slags äcklig mellanmjölk.
4 Comments
Jag dricker antingen röd mjölk eller laktosfri mjölk. WHOOOOAAAA. (okej, det där var faktiskt inte för att strö salt i såren om det nu missuppfattas så, jag tänkte på att det kanske skulle fara fascinerande i din värld.)
hej på dig. du ska sluta med det där borderline-tänkandet. eller för en gångs skull säga åt fittor som försöker var bättre än dig att de säkert kan slicka en kossas arsel bättre än dig också. det gör dem nog glada. eller så slutar du bara att berätta dina betyg överhuvudtaget för folk så att du kan slappna av och inte har förväntningar på dig.
jag har en present åt dig. going on three. du får se till att logga in på msn inom en snar framtid för att få dem. men de är inte klara än.
du är förresten jävligt snygg svartvit.
jag har förresten kommit på att det där är en utmärkt våldtäktsbalkong. ställer du upp?
Jag tror också att jag är ganska mycket sådär. Det finns inget mellanläge. Antingen är man av eller på. Glad eller förbannad. Vill eller vill inte.
Jag känner igen mig, framförallt om att ena stunden känna mig som världens mittpunkt och andra som om ingen älskar mig. Öh, dramatiskt.
Att du dessutom skriver sjukt roligt gör bara det hela bättre.