En gång frågade Madde mig om jag hade läst Donkey, shot. Jag svarade nej. Det lät lite som en James Frey titel, tyckte jag, men jag vet inte riktigt varför. A million little pieces. My friend Leonard. Donkey, shot.
Eller en dålig ungdomsbok.
Sedan blev hon jätteförvånad när jag inte kände till den, sa att vi hade pratat om den på litteraturhistorian och allt, och jag kände mig väldigt dålig för jag brukar absorbera kunskap rätt lätt.
Det var inte förrän hon började prata om väderkvarnar som jag kopplade till Don Quixote.
Detta kom jag att tänka på av ett inlägg i bloggen http://stalkamig.blogg.se.
Det är alltså inte bara jag som är störd. Även om det också, förstås, är en korrekt iakttagelse.
(Jag har köpt en blond peruk nu!)
8 Comments
Haha, jaja, störda är vi allihopa! Men det är inte lätt i ett bakrusigt tillstånd att hålla isär begreppen…
yay!
Det är faktiskt sant, jag brukar inte heller koppla ihop titelt med boken, för jag brukar uttala det lite spanskt: Don quiggchote! Du vet, harklingsljud litegrann..så nu vet du.
(Sablar, hur kunde jag glömma att skriva följande:)
PERFA, en peruk, det är så roligt och så ulrikigt och som du har längtat! Gratulerar.
nu blir jag nervös? uttalar man det inte så. jag kanske borde slå mig själv eller typ hitta någon som kan uttala det eller kanske borde jag bara inte säga saker över huvudtaget eftersom jag kan säga dem fel och det här låter ironiskt eller något men athaetoaeti. oj. hyper, much?
nu blir jag nervös? uttalar man det inte så. jag kanske borde slå mig själv eller typ hitta någon som kan uttala det eller kanske borde jag bara inte säga saker över huvudtaget eftersom jag kan säga dem fel och det här låter ironiskt eller något men athaetoaeti. oj. hyper, much?
HAHA, det roligaste med det var fortfarande att jag blev nervös över att jag inte kom ihåg att jag hade läst en bok som hette Donkey, shot. 😀
btw. donkey, shot låter som man shottar åsnepiss :c det är inte särskilt fräscht.