Fit as a fiddle and ready to go

Jag har te (guava-jordgubb, kardemumma). Jag har ett gigantiskt silveräpple. (Det är jättefint! Väldigt Cherita Chen i Donnie Darko, i slutscenerna där människor vaknar upp kan man se att hon verkar ha ett äppeltema över hela sitt rum. Det är så fint för hon ser ut rätt mycket som ett äpple.) Jag har knallrosa läppstift från Make Up Store, jag har en receptbok med kakor och muffins (mmm!), jag har en blandskiva med electro (åh åh åh), jag har en LP med åttiotalsdängor, jag har inramade kort på världens bästa sextett, mina finaste flickor, som jag ska sätta på skrivbordet och hyllorna och allt sådant där.
Små julaftnar med vackra flickor är väldigt bra. Julstämningen infann sig igår, och i år var jag faktiskt nöjd med presenterna jag gav bort. En fjäderpenna till Harry Potter-nörden, kvalitetspraliner till en chokladälskerska, modemagasin till vår klädintresserade skönhet. Vaniljte med interna minnen och totala nostalgiassociationer till mitt favoritfluff. Och så en smyckeshand, om vilken vi drog många dåliga ordvitsar under kvällen. Det hela passade, så att säga, som handen i handsken.

Bilder kommer att laddas upp i framtiden. Men nu är jag upptagen med att sätta upp Nobelprisaffischer på väggen i mitt rum. De är grammatiskt inkorrekta. Jag hatar nobelkommitén.