Schwartzwald

Åh. Det är så bra.
För jag är verkligen så att jag känner att jag måste resa någonstans. Nu. Direkt, ungefär. Jag blir så ibland, antagligen främst för att jag alltid springer från mina problem (därmed icke sagt att jag nu egentligen har några enorma problem. Men jag har alltid problem. Om det inte finns några problem är det ett problem. Min hjärna och jag, vi har så många fina stunder tillsammans.)
Men det är ju så bra. För jag åker ju faktiskt till Paris på tisdag, vilket jag väl kanske inte riktigt insett tidigare. Och jag fungerar så enkelt när jag bara kommer bort lite försvinner världen och jag tänker i andra banor och allting är alltid lite vackrare.
Och jag trivs väldigt bra i Paris. Och jag ska ta långa många promenader, och sitta på caféer och skriva fantastiska romaner, och jag ska rita en massa och läsa en massa och äta en massa. Och prata en massa franska.

Drömde för övrigt diverse intressanta saker i natt. Att jag var på audition för katemusikalen, men blev överbriljerad från ett väldigt oväntat håll. Att Fyrishov på vissa sätt utvecklats till ett hotell, och att en tjej i min klass gick runt där och simmade klädsim tillsammans med vår mattelärare. Och att jag och Modellen sedan hade ett rum på Fyrishovs-modellen, i vilket vi låg och pratade i telefon tre timmar med en ung man med ett komplicerande namn.

Och sedan åkte vi genom öknen i Nevade och betraktade neonskyltar.
Det var fint.