Jag går runt i något slags dvala av ett ständigt levande i nuet. Det är lite som när jag var liten och pappa försökte lära mig Basic, och man bildade en loop utan slut. När jag sätter mig ner för att göra något fortsätter jag att göra det. Länge.
När jag går hem från bussen är luften kall men stjärnorna hatar mig eller snarare molnen för det är mörkt men ingen bil kör på mig och jag kan ana röken som går ut ur min mun. Och sedan läser jag gamla Elle konstaterar att det har gått ett år sedan förra december, och jo, ja, mina vänner. Det känns faktiskt helt okej.
Jag köpte långa handskar och tänkte att jag var före och för en gångs skull var jag det för det är nu trenden har blommat upp. Jag och Fish åkte ner på stan och träffade Susanna men hon satt i mitten av Stora Torget för det är där hon sätter sig när man ska träffas.
Det fanns en massa människor jag inte kände då. Och folk jag kände men inte umgicks med. Och jag var inte på väg tillbaka till Surahammar.
som en lian över stupet. Jag tror det är rätt bra.
No Comments