Kom igång med att läsa igen: två prosalyriska böcker att läsa i mellanrummen

I mitt inlägg om hur man hinner läsa skrev jag om att läsa i mellanrummen. I pauserna då man kanske annars skulle dragit fram telefonen. I den där tiden som man inte vet om att den finns, men som plötsligt blir en så stor del av ens liv om man börjar fylla den.

I slutet borde jag dö av Hannele Mikaela Taivassalo och dröm natten till idag av Anna Järvinen, båda från det finlandsssvenska förlaget Förlaget, passar väldigt bra som den sortens bok. Lätta och tunna, känns liksom tåliga i materialet så att de klarar stötarna och bråten i en handväska utan att bli förstörda. Kapitlen är korta, rör sig mellan prosa och poesi, det finns teman men ingen egentlig handling som man måste hänga med i. Därför passar de väldigt bra att plocka upp och läsa någon gång nu och då. I kön i mataffären, på toaletten. De gör sig faktiskt nästan bättre så än att läsa i ett svep, de är liksom gjorda för att smutta på, inte halsa i sig.

Båda har också det gemensamt att de skildrar vuxna kvinnors melankoli och smärta. Det uppskattar jag – det finns gott om skildringar av tonårens känslomörker, men det där mörkret i en vuxen människa är något annat, och på ett sätt krävs ett annat mod att våga skildra det naket och tydligt. Man kan ju vara ledsen också när man är femtio. Man kan känna sig vilsen också när man borde ha en plats.

Det här är böcker som passar dig som vill komma igång med ditt läsande och söker språk, stämningar och toner snarare än en bladvändare i handlingen.

dröm natten till idag av Anna Järvinen

Musikern Anna Järvinen bokdebuterar finstämt och stillsamt. En tillståndsroman beskriver förlaget det som, och kanske är det vad det är. En samling betraktelser som rör sig mellan barndom och nutid. Det är hjärtesorg och förlust, det är barndomens dubbla identiteter med finskt och svenskt, det är en pappa som blev mystisk men alltid främmande, inte nära. Det finns stråk av melankoli och oro, men det rör sig mjukt, sinnligt, det är tidvis en grå hinna över tillvaron men inte en bottenlös avgrund. Jag glider med enkelt i språket, dras med i de olika miljöer Järvinen skildrar. Efteråt minns jag inte riktigt vad jag läst, men det spelar inte så stor roll. Stämningen dröjer sig kvar, det är samma som en dag med ett duggregn utanför fönsterrutan när solen inte riktigt stiger över horisonten, det där sorgsna kan vara både tungt och behagligt på samma gång.

I slutet borde jag dö av Hannele Mikaela Taivassalo

Om melankolin i Anna Järvinens dröm natten till idag är ett stillsamt duggregn är Hannele Mikaela Taivassalos I slutet borde jag dö ett åskväder, ösregn, hagel och blixtar. Taivassalo skriver om att i flera år vara en gift mans älskarinna. Om att älska så att det värker och att få så liten del av vad den kärleken hade kunnat vara. Om att drömma om att få morgnar tillsammans men bara få smulorna, tiden som blev över. Om att bestämma sig för att lämna och att inte kunna gå. Om att vara så uppslukad, så nära att förtäras, att man nästan förlorar förståndet. Det är besinningslöst och pulserande, texter som ett knytnävsslag i solar plexus, det är smärta som går genom sidorna. De här texterna är som en bankande puls, en rytm av ångest och passion och längtan. Men också en berättelse om att vara en skrivande människa på väg att tappa sin besinning, att vara på väg att tappa greppet men veta att orden är det som kan hålla en kvar, att det är genom orden man kan överleva. En bok att slå upp var som helst och läsa ett stycke ur när man vill få en injektion av dramatik och känslor till sitt skrivande.

*

Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!