Sjukbädd

Kräkningarna kom 04.30. När jag lämnade badrummet såg jag trädgården utanför köksfönstret, hur morgonen redan var alldeles klar och ljus.

Ljuset denna sommar!
Som alla andra somrar, kanske, men det känns som längesedan jag såg det.
Om natten, om morgonen, i havet, i tanken.
Hur lite jag ville missa något av detta.

Jag lade mig i sängen, fortfarande svallvågor av illamående, men mer dämpade, en chans att få somna om. Aldrig är täcket så mjukt som när man kapitulerar inför kroppen. Jag tänkte på hur svårt jag har att vara sjuk. Hur jag kvällen innan in i det sista tänkt att det här obehaget i kroppen nog bara var något att rycka upp sig från, en långpromenad och en dusch och så skulle det vara bra sedan.
Att det säkert går att träna sig i att acceptera de ändrade planerna, oförmågan att åstadkomma stora saker, låta sig vara svag på ett mildare sätt.

Sedan sov jag flera timmar till, vaknade och gjorde mig en sjukbädd. Soffan, vattnet, teveserierna, det gläntande fönstret för att ge mig suset av julivinden, filten att somna under.

Här ligger jag och skriver till er från mobilen medan jag ser på Sex and the city och redan känns det lite bättre, det blir nog en sådan magsjuka som kommer och går som regnvädren gör nuförtiden, massivt under kort tid och sedan är det över. Åh vad jag längtar efter att det ska gå över!
Jag har så många saker jag vill skriva.

*

I väntan på det: något särskilt ni skulle vilja läsa om här?
Integriteten är ju rätt hög på den här platsen så lovar ingenting. Men vet att ni är många nya på sistone, och kanske är det något ni skulle vilja läsa mer om eller undrar? (Det får man göra om man varit med i tusen år också, förstås).

Nu ska jag sova.