a friend in need’s a friend indeed

Det är midsommar, som en överraskning när caféerna var stängda och affärernas öppettider annorlunda. En stillhet mitt i ett liv utanför tiden. Hettan. Visst brukade man alltid skämta om midsommarvädret förut, visst var det något i ett svenskt identitetsskapande, att man skulle stå i duggregn och låtsas att det var sommar nu, jag älskade kalla svenska somrar.

Jag har semester utan barn, jag är hemma. Att vara i sitt eget hem och vara vuxen! Vandra i solnedgången, bilen längs öppna tomma vägar på vägen hem, rödskimrande jättelik måne, äppelodlingarna, midnattsradio som sprakar när jag åker bortom täckningen. Chokladpraliner, kardemummaknutar. Svartvinbärste sent på kvällen, jag kan vara vaken länge än, jag måste inte somna, jag måste inte upp. Solvarma smultron från vägrenen. Böcker. Böcker!

Att jag lever själv med tre barn men att jag inte är ensam med tre barn. Att de har många trygga hem. Att jag får två veckor semester den här sommaren som är för mig – en i början, den här, då barnen är hos mormor och morfar. Att jag får en i slutet, i augusti, då de är hos farmor och farfar och jag åker på skrivkurs.

Det är midsommar, utanför tiden. Jag sitter ute i hettan medan min kompis hjälper mig med såna saker jag inte kan. Fixar en stolpe på studsmattan, skruvar ned en ställning till en paviljong över uteplatsen som jag inte längre vill ha. Jag lägger undan en del av en domkraft så att den inte ska komma bort, en annan kompis glömde den här när jag fick hjälp att byta däcken på bilen. Något större än detta hade jag inte kunnat önska mig. Att jag började be andra om hjälp, att jag fick den, att jag får den. A friend with weed is better sjöng Placebo men det bästa är en vän med skruvdragare.

Hettan är så stark, jag sätter mig i skuggan. Intill mig upptäcker jag ett hörn med smultron. Igen! Så söta, så varma. Så många smultron jag hittar den här veckan, för att jag faller ned i ett lugn, för att jag går sakta med blicken öppen, för att jag vilar, för att något lägger sig.

Sedan ligger jag på soffan, inomhus där det är kallare. Jag hör ljudet av ett midsommarfirande någonstans i kvarteret. Det låter roligt, vad jag unnar alla människor i världen att ha det roligt, denna vecka av ett sällsamt lugn, dessa stilla ögonblick att spara som skatter, tid som är som horisonter, som är både början och slut.

Läs mer:

– Midsommarförlusten.

– Måste inte.

– Midsommarafton (och alla andra aftnar).

– ”Lakanen luktade mögel, febersvett, förnedring”.