Lite semesterkänsla på livet nu alltså, möjligen minus pool, solsken och eoner av tid. Men den lilla tid jag faktiskt får – en lunch, när jag vaknar tidigt en morgon, när lillskrutten somnar tidigt en kväll, och inte minst när pappa och dotter busar runt några timmar på egen hand – den ägnar jag huvudsakligen åt att skriva och att läsa. För mig är det solsemester, poolsemester sedan så långt tillbaka jag kan minnas. Den enda utlandsresa jag semester jag kan minnas utan att tankarna på skrivande på något sätt funnits där är när vi var i Cannes när jag var tre år gammal. Jag har inte så många minnen av den semestern, men jag minns hur min badring såg ut och fanta som jag drack. Jag kunde inte skriva då.
Efter det har det alltid funnits där. Ett ständigt iakttagande med motivationen att ”det där ska jag nog använda i en bok någon gång”. Bilsemestrar genom Europa med bokmanus på g i baksätet, det var bara så självklart att göra när jag fick mycket tid. Slog mig aldrig som något avvikande, förrän långt senare, när jag förstod att det där inte är vad alla gör med sina liv.
Känns hur som helst som jag har farit på semester när böcker slukas på löpande band och bokmanuset växer. Ska bara dra till gymmet och plaska lite i poolen så är bilden komplett.
No Comments