Drog på ett riktigt gruppträningspass igår, för första gången på evigheter. Jag, min mage och min trötthet har orkat med promenader och några enstaka simturer och annars mest tupplurer de senaste veckorna. Nu körde jag Indoor Walking och övade mig på det där folk säger hela tiden, att man ska lyssna på kroppen och inte ta ut sig till extremen. När det bara är jag spelar inte sådant någon roll. Men när det är Ulrika en och en halv som ska träna blir det ju en helt annan grej.
Det bästa med att gå och träna som gravid är att det är lite som paralympics. Alla blir så imponerade att man över huvud taget är där, trots sitt tillstånd, att det liksom inte gör något att man inte funkar som alla de andra. Så när resten av deltagarna ger sig ut i vild jogg och galna spurter lunkar jag på i grundpositionen, andfådd till tusen trots att mitt motstånd är lågt, låter magen torna i vädret och känner mig ändå häftigast i rummet.
No Comments