Den skräckslagna krönikören

Igår blev det bestämt att jag ska börja skriva krönikor för Västerbottens Folkblad.
Skickade över några krönikor till dem för ett tag sedan för att se om de gillade det och det gjorde de, i alla fall tillräckligt mycket.
De kommer att publiceras oregelbundet beroende på utrymme i tidningen och sådär, så jag kan inte säga nu när de kommer att publiceras, ifall någon bloggläsare känner sig i behov av att tokshoppa VF så fort jag är med.

Jag känner mig förvirrad. Med tanke på hur länge jag har skrivit och hur länge jag har försökt få skrivandet att komma någonvart kan man tycka att allt som hänt på sistone inte borde vara så konstigt för mig. Det är ju hit och längre jag hela tiden haft siktet på att ta mig.Men jag har försökt få skriva och få böcker utgivna, texter publicerade, så många år nu utan att något har hänt, att när det väl händer något har jag svårt att tro det. Är så rädd att något bara ska dra undan mattan under fötterna på mig och att jag ska ha varit millimeter från att nå mina drömmar men inte nått hela vägen fram.

När det sjunker in lite, allting som händer, antar jag att jag kommer att vara väldigt glad ändå.
Någon gång måste man väl vara det också.

 

 

förresten! Jag är med på Radio Uppland idag också. 15.00-15.30 är det intervju.
Tjosan hejsan.