Femtio procent

Och jag är halvvägs, nu.
Tjugo snart fullgångna veckor av de fyrtio det ska bli totalt.

Har inga körer av hejarop kring mig, inte heller stora belöningar eller proviantpåfyllningar i form av typ blåbärssoppa.

 

Firar i stället i stillsamheten, med en glasstrut på ytterdörrstrappen i skymningen, precis när hettan börjar tona bort men innan det blir för augustinattssvalt, och slutna ögon mot vinden medan jag drar in doften av gräs och grillrök någonstans långt bort.
Och allting som finns just nu är de sista fragmenten av sommar, precis just nu. När jag är precis så här tung och precis så här trött. Det som kommer sedan, allt det som väntar, det får jag tänka på en annan dag.

 

Sedan buffar han för ovanlighetens skull där i magen, små stillsamma livsbevis.
Bara så jag inte glömmer själva slutdestinationen på hela den här evighetsresan.