Hemma nu, men jag har påsklov. Påsklov och en känsla av att inte vilja göra så mycket av det där internet jag använder som ett substitut för annat, internet som ett substitut för att skriva, som ett substitut för att tänka. Inte när den egna tiden begränsas till de timmar om dagen när dotter-miraklet sover och när jag har så mycket jag egentligen vill skriva och så mycket jag egentligen vill tänka på.
Vi for över havet några dagar, jag och han som blivit min man, bara han och jag, dottern hos en farfar och en farmor. For genom en ränna genom isen och gjorde andra saker, tänkte på andra saker, levde lite annat liv, innan vi reste tillbaka. Jag behöver sällan resa långt för att inne i huvudet färdas ljusår och hem kom jag med ett annat lugn och framförallt en massa längtan. Efter saker jag ska göra, saker jag vill göra, saker som försakats för länge. Det är enkelt och många gånger väldigt behagligt att hänge sig åt inkörda spår, även när de inte är så funktionella.
Jag lämnade internet och datorn bakom mig de där dagarna på andra sidan havet och jag kan gott lämna den borta i flera dagar till. Särskilt som vi just fick veta något fantastiskt – vi får äntligen den dagisplats vi länge vetat att både vi och vår dotter skulle må bäst av.
På måndag ger hon sig ut i stora världen (om världen kan definieras som dagiset tre minuter bort). En ny epok i livet och vi tror det kommer bli så väldigt bra.
No Comments