Skrev klart ytterligare en av novellerna till boken nu. Den var så himla sorglig och jag ville bara krama huvudpersonen tvåtusen gånger och säga åt henne att hon är så himla bra.
Jag tror att skrivandet, förutom att vara en miljon andra saker, också är ett sätt att hantera det faktum att jag ibland bryr mig så mycket om alla människor och deras små vardagsbekymmer att det exploderar inuti mitt huvud och jag måste stänga av och göra det under kontrollerade former.
En novell i veckan, satsar jag på nu. Då är jag klar i början av november, i alla fall med råmaterialet. Sedan kan man ju putsa hur mycket man vill.
1 Comment
"är ett sätt att hantera det faktum att jag ibland bryr mig så mycket om alla människor och deras små vardagsbekymmer att det exploderar inuti mitt huvud och jag måste stänga av och göra det under kontrollerade former". Det här har jag läst förut, lite annorlunda formulerat men med samma innebörd. På franska, av en person som nog i mycket är en själsfrände till dig. Han gjorde samma yrkesval också, även om hans val inte var helt fritt utan påverkat av att hans far ville det (han var också läkare). Som du vet är författaren Martin Winckler och boken "La maladie de Sachs".