En vän till mig, som också pluggar till läkare, sa det så fint, tycker jag.
Det hemska med vårt yrke, sa han, är att det är ett yrke utan utrymme för att misslyckas. Och ändå kommer det, oundvikligen, komma tillfällen då man misslyckas.
Det tänker jag på, mycket. Jag ville så gärna få rädda varenda patient jag ställs inför, ville så gärna bli den där superkvinnan som kommer rädda dem inte bara från sjukdomar utan egentligen för allt i livet som kan göra dem illa. För trots allt är det ju ett av kännetecknen, för livet menar jag. En massa lidande. Det finns en massa annat i det, också, men något av det bittra med att bli läkare är väl att i yrkeslivet är det ändå väldigt mycket lidande.
Jag försöker bota det genom att införa njutning i världen, genom att göra mig själv så glad jag bara kan. De glädjeämnen jag kan fylla livet med, ska jag banne mig fylla det med, som en revolution mot allv ärldens smärta.
No Comments