Det är tre år sedan sist nu, sedan jag läste om den. Schopenhauer’s telescope, av Gerard Donovan, en litterär liten pärla som jag tycker har fått alldeles för lite uppmärksamhet. (Eller så är det jag som vet alldeles för lite om den litterära världen.)
Det finns många citat i den jag tycker är väldigt eleganta, i sin skönhet, i sin subtila psykighet – huvudpersonen är ganska hjärtlös och störd, på många vis – men det här har alltid tilltalat mig särskilt mycket.
För övrigt såg jag en halv, trasig kokosnöt ligga på trottoaren när jag var ute och morgonpromenerade idag. Den såg också väldigt ensam ut.
No Comments