Jag älskar, älskar älskar den här låten.
Shampoo, med Elvis Perkis in Dearland. Finns på Spotify också. Går i repeat i mitt rum. Omvandlas till cover av mig och mitt piano i symbios. (När jag inte matar min dotter, svingar min dotter runt runt i luften så att hon gapar av förtjusad förvåning och spärrar upp sina outgrundliga ögon, och när jag inte pluggar matsmältning matsmältning och lite mer matsmältning, förstås).
Men Shampoo, alltså. Den har varit soundtracket i flera veckor. Det är något med just den där ackordföljden som alltid dödar mig, och texten som är så mystisk och vacker och som jag lägger in så mycket egna grejer i, och HUR HAN SJUNGER HAN ÄR SÅ FANTASTISK.
Nu ska jag återgå till lipoproteinlipaser och annat absorberande fascinerande. (Jag älskar att plugga matsmältning. Allting som har med ätande och näring att göra älskar jag, det var därför jag började plugga läkare en gång i tiden).
No Comments