Idag börjar nästa kurs. Attack&Försvar heter den, ett namn som får mig att känna mig som att lämplig outfit är stålhättade Doc Martens och medborgargardesuniform. Men tydligen ska det mest handla om mikroorganismer och så lite om hur vi försvarar oss mot dem.
Igår städade jag undan böckerna för Organens struktur och funktion 45 HP, som jag hoppashoppashoppas att jag har avslutat nu. Det var med sorg, för jag har älskat den kursen, och med sorg för att den kursen har varit så otroligt tung. Nu, när allting känns så bra, är det svårt att minnas att det någonsin var jobbigt över huvud taget.
Nu blir det helt annorlunda, med pluttigt och molekylärt och kemiskt igen, det är i alla fall vad jag hoppas på. Massor av laborationer, vilket blir en psykisk utmaning eftersom jag hatar att labba eftersom jag tycker att jag är så ruskigt klumpig. Föreläsningar 8-16 nästan varje dag, vilket blir en bröstutmaning eftersom jag är van vid att kunna sitta hemma halvdagar och pumpa ut mjölk till bebis medan jag pluggar. Jag tror lösningen blir pumpa ut i pauser, förvara i kylväska, och kanske få upp en barnafader och dotter under luncherna för avhämtning av det vita (och flytande) guldet.
Jag tänkte på det, förresten, när jag städade undan de där böckerna, att det mesta löser sig faktiskt. Det låter som det klyschiga slutet på romanen om mitt liv, typ, men ärligt talat. Det mesta löser sig. Allting går inte sönder när saker går fel.
Allting går väldigt sällan sönder över huvud taget.
Nu ska jag dricka jasminte på min balkong och titta på tågen som kör förbi vid horisonten.
No Comments