Alter egon

Har så bisarrt mycket märkliga bilder på mig själv. Satt och tittade igenom några få av dem som söndagseftermiddagsnöje. Fascinerades, mest för att jag minns precis vilken mat jag åt under de perioder då bilderna togs. Och hur verkligheten doftade.
Jag minns alltid maten man åt och hur verkligheten doftade och vilka låtar som fanns i mina spellistor just då när jag ser bilder från när jag var fjorton, femton, sexton år, som de här. Och jag minns hur det var att leva i det Ulrikiska universumet jag byggde i mitt hus där långt ute i skogen. Det hade inte så mycket med verkligheten att göra, mitt universum, och nog var det stundtals väldigt plågsamt och ensamt.
Men som ett slags konstnärligt experiment var det ruskigt fascinerande.