Det har varit en sorgsen vecka, den senaste veckan. En känsla av trötthet och tvekan och ensamhet. Jag har gjort de val jag har gjort, och jag vet precis varför jag valt och får jag göra annorlunda skulle jag inte göra det – med utbildningen, med barnet, med att flytta hit – men att förstå rationaliteten i val är inte alltid detsamma som att fullt ut acceptera deras konsekvenser.
Ibland händer det att jag tänker att åh tänk om bara min bok blev publicerad och blev en bestseller då skulle jag ha så mycket pengar och bara göra vad jag vill hela tiden, men det är inte en längtan eller dröm som egentligen hjälper. Alltså, att tänka att jag skulle få en bok publicerad är en trevlig dröm, för det skulle göra mig lycklig. Men pengar gör ingen skillnad på mina val.
Jag antar att det är sunt att inse, även om det också är frustrerande, för det är ofta så mycket lättare om man kan drömma sig bort och tro att i en bara lite annorlunda verklighet skulle man göra allt så mycket annorlunda.
Pengar skulle inte få mig att hoppa av min utbildning. Drivkraften bakom att studera vidare har väl aldrig handlat om det där, om pengar. Drivkraften att prestera och helst med toppresultat har ju inte handlat om det, heller.
Det enda jag skulle göra med pengar är att köpa mer ekologisk frukt och grönsaker. Ja, kanske dyrare och mer extravagant mat över huvud taget. Det finns en ”mandelpasta”, alltså mosade mandlar som är typ som jordnötssmör fast… mandelsmör? som jag länge fantiserat om och drömt om, men den är så ruskigt dyr.
Det får mig ändå att tycka om mig själv lite. Att om jag blev multimiljonär skulle jag köpa lite mandelpålägg till smörgåsen och några ekoäpplen och så vore det typ bra sen.
Jag vet inte vart jag vill komma riktigt. Mest ville jag nog säga att det är fint, det här tillståndet när man tillfrisknar efter att ha varit helt utslagen, men fortfarande är lagom halvslagen nog så att man bara kan ligga och vila och se på teveserier hela dagen. I det tillståndet är det andra saker som återhämtar sig också, annat än det rent fysiska.
Och man kommer till insikter. Som insikten om hur man ska ta hand om sig själv. Om hur man måste påminna sig själv om hur bra man är, så man orkar hela vägen fram.
Insikten om hur roligt man tycker det är att plugga. (Nu, när man inte kunnat göra det på några dagar).
Insikten om hur roligt man tycker det är att leva. (Nu, när man inte riktigt kunnat göra det heller på några dagar).
Insikten om att de flesta sorger, om än momentant nattsvarta, tenderar att nyanseras och slätas ut och blekna om man bara låter tiden gå.
Nu ska jag laga lite broccoli. Det är då sannerligen också ett av livets glädjeämnen. (Nej, inget spår av ironi. jag älskar det.)
1 Comment
Det här med att spendera pengar på mat… Av någon anledning vaknar alltid mitt lyxjag till liv när jag går omkring i mataffären. Särskilt grönsaksdisken här i Schweiz – de lägger upp allt så inbjudande och jag får världens matlagningsinspirationskick bara av att se det. Naturligtvis kan jag heller inte låta bli att köpa de dyra ekologiska varorna, det känns ju så mycket trevligare. Och flinghyllan! Jag blev alldeles till mig när jag först såg utbudet och insåg möjligheterna till kreativa (men dyra) frukostflingblandningar.
Uppenbarligen lägger jag mer pengar på livsmedel än de flesta i min omgivning, men det är ett ganska medvetet val. Jag är rätt sparsam på andra områden, till exempel vad gäller kläder (med skor inom parentes: där handlar jag helt efter principen kvalitet framför kvantitet, det vill säga dyra skor som håller länge. Vilket i och för sig oftast lönar sig i längden) så jag tycker att jag kan unna mig bra mat. Trots allt är det ju en ganska central del av livet.
Efter den här utläggningen om mina shoppingvanor är det kanske inte så förvånande att höra att jag har testat mandelpasta(i Sverige)… Ja, det är gott. Ska du unna dig i alla fall någon gång, tycker jag.