Så. Nu är boken utskriven och postad. Jag ska göra allt som står i min makt för att inte tänka på den nu. Det borde gå ganska bra, eftersom jag ska kastas in i nya aktiviteter i och med att skolan börjar snart, och jag även tänker ägna de sista dagarna innan den börjar huvudsakligen åt att plugga.
Annat som ska göras är att skriva brev. Jag fick ett så fint alldeles nyligen, och det börjar bli på tiden att svara.
Ett skrivbord ska också sättas ihop, mitt nya rum komma i ordning. Jag tänkte svara på lite kommentarer i min blogg. Och så ska jag förbereda mig för det läskigaste, det som nu är bekräftat, den här The Buddy Programme-grejen jag ska göra. Det blir säkert superbra, eller snarare – det blir tillräckligt bra. Jag har anmält mig till något som går utanför min bekvämlighetsnivå och det lovade jag mig att göra den här hösten så att jag skulle utmana mig lite – att gå dit, dyka upp på aktiviteterna, och bara försöka är tillräckligt bra just nu.
Men såklart är jag rädd. På måndag kväll ska jag träffa de andra svenska faddrarna och på tisdag ska vi leka med de internationella studenterna. (Och nattklubba oss, men jag har i alla fall en fantastiskt prominent anledning att slippa supa.) finns det förresten någon som har förslag på ”lära-känna-varandra-lekar” man kan göra med de internationella studenterna? Jag har försökt brainstorma lite idéer, för det har vi fått i uppdrag att göra innan första träffen, men andras tips är ruskigt välkomna.
No Comments