Jag har så många ord och så mycket tankar men jag har också så lite tid. Många gånger tenderar det att bli ett genomgående tema för den här bloggen.
Jag längtar fortfarande, mitt i dimman av studier och studier och åter studier (jag pluggar mer än 150%, räknat i hur mycket studietid jag lägger ner, men det är självvalt och självprioriterat och en mors lott, misstänker jag), efter ett häftigt telefonsamtal/mail whatever från de förlag som just nu sitter på två av mina böcker. Det är en behaglig fantasi, och jag är så glad att kunna ha den, mycket eftersom den ger mig en känsla av riktning. En annan dimension av livet. Ja, just nu kanske jag sitter här med örats histologi som uppfyller hela min tankeverksamhet men imorgon kanske de ringer och i helgen kanske jag åker till Stockholm och skriver värsta tuffa kontraktet. (Här brukar mina fantasier gå iväg till våta drömmar om hotellfrukostar man skulle kunna äta i Stockholm. Detaljerat brukar jag föreställa mig croissanter, smoothies och andra extravaganser. Vaknar upp en kvart senare, omedveten om att tid förflutit medan jag i huvudet hängett mig åt fantastiska matorgier).
Det är klart att jag vet att folk blir refuserade. Oftast. Nästan alltid. Klart jag vet att de får in typ 3000 manus om året på de där förlagen. Ger ut typ… tre debutanter?
Kanske ligger brevet där på mattan imorgon som säger Tack, men nej tack.
Ofta jag bryr mig. Det blir då bara till att skicka till nästa förlag. Och nästa. Och så vidare. Tio förlag senare kanske jag kommer fram till att det inte verkar var aden här boken som gäller, och då får jag ju skriva en ny.
Det är inte alltid som folk som vägrar ge upp lyckas.
Däremot lyckas aldrig de som ger upp för tidigt.
Jag vill ju åka på bokturné och bli bjuden på gratis mat.
Gratis mat är min grej.
Saker jag roar mig med om dagarna är för övrigt:
– Läsa anslagstavlor på universitet
– Promenera långa vägar jag aldrig gått och sparka på höstlöven
– Dricka bananchokladmjölk (2 dl mjölk + en banan + 1 msk kakao som mosas i ett glas och avnjuts som en välkommen-hem-Ulrika-drink varje eftermiddag innan jag efter en lång skoldag också ska kasta mig in ett långt studiepass)
Annars är det neurovetenskap, ögat, örat, somatosensorik som gäller den här veckan. Än så länge håller jag mitt löfte till mig själv om att ligga före. Och än så länge råder inte heller några större graviditetsrelaterade problem. Det drygaste är att min arbetsställning blir dålig för att jag måste sitta så långt från skrivbordet i och med att det är en himla mage emellan.
Annars bär min kropp bebis som om det är det bästa den gjort i hela sitt liv.
Kanske har jag slutligen hittat mitt rätta element.
No Comments