Fudge

(En fem år gammal bild från en dag då jag luktade på kardemummate så att jag nästan drog upp det i näsan och var så glad, så glad, så glad i alla fall för några ögonblick. Jag tror att tehörnan slutade att sälja kardemummate sedan. Det gör mig sorgsen).

Jag är sjuk, igen, med en rosslande hosta och en trötthet i kroppen. Sitter alltid och googlar ”förkylningstips” (och hittar sådana där lustigtyper som skriver ”häng på ett dagis och be ungarna att kleta dig i ansiktet med snoriga fingrar. Sup dig sedan full och spring ett maraton på fyllan i 30 minus. Naken. Perfekt tips för att bli förkyld!” och nej, det är inte sådana förkylningstips jag brukar vara på jakt efter) och folk får det alltid att låta så mysigt och bra. Att man ska lägga sig och dricka varmt och se på en rolig teveserie och bara pyssla om sig själv, blablabla, men jag tycker inte om teveserier och tycker inte om den varma drycken och tycker inte om att ligga där och stirra i taket när nedre extremiteten (teoretiskt, inte i praktiken) kallar på min uppmärksamhet och när jag är för trött för att göra något skoj.

Men livet är som livet är och man får inte göra mycket mer än att hänga på det. Jag njuter frusna hallon som karameller i munnen och tjuvkikar på mina grannar i fönstret mittemot mitt. Jag är lagom förbittrad över att inget kontaktförsök med mig gjordes den här veckan heller om min bok och förlikar mig allt mer med tanken med att det nog inte blir det här förlaget, den här gången, i alla fall.

Jag fantiserar om julen. Oändligt mycket fantiserar jag om julen. Eller snarare om de drömska dagar jag hoppas ska uppstå i utrymmet post-tenta och pre-avkommeförlossning (ett utrymme på två veckor som mycket väl kanske aldrig uppstår eftersom barn mycket väl kan komma två veckor före beräknat datum, men mina fantasier kan ju få handla om vad som helst).
Det handlar om att gå runt och göra det där moderligt gravida jag aldrig skulle stå ut med mer än just två veckor, men som i den här slitsamma vekrligheten hägrar.
Krypa ihop i mjuka lakan i snöstormen (såklart ska det vara snöstormar i december, hela december. När man är för tung för att gå ska snöstormar hindra alla andra från att röra sig någonstans också), och dricka varm choklad. Ligga och läsa böcker om allt och ingenting och tidningar som man tvingar någon annan att låna från biblioteket för att man själv är en stor tung klump.
Laga mat. Gud vad jag längtar efter att laga mat. Och baka bröd. Gärna pyssliga saker, som kräver mycket skärande och hackande och tar lång tid. Vegetarisk lasagne, egen müsli, mina rågbröd med kanel och hackade valnötter som är så ljuvliga nybakta med tjocka lager margarin och en mild ost. Kanske göra julkakor. Någon form av julmat. Det kommer en jul i år också, det vet jag någonstans avlägset, men den kommer att bli mycket märklig tror jag. Fast kanske ändå ganska normal, trots allt kommer den säkert att cirkulera kring en födelse, bara av en annan individ än standarden.

Kola. Jag vill mest av allt nu göra egen kola, vilket jag aldrig tror att jag gjort och lyckats med.
Kanske skulle jag gjort det nu när jag är sjuk, men jag tror inte att jag skulle vilja äta den. Har inte ätit sötsaker med någon relevant frekvens sedan augusti. Jag tror jag skulle bli lite knäpp.
Men det skulle lukta så gott i köket.

Värma så gott i halsen.

nä mina vänner nu vet jag inte ens vad jag skriver om längre. godkväll.