En galen arbetsbelastning, som vanligt. Jag tror 90% av min klass har tentaångest av och till minst, och då är tentan 3 december så lite tid är det kvar. (Fast inte alls så mycket som man skulle vilja. Och det är ju en trettiopoängstenta, så det är ganska galna mängder information man ska känna att man har koll på).
Jag har naturligtvis också en galen tentaångest, men jag tar statistiken till min hjälp med att konstatera att jag inte ligger sämre till än de flesta, utan på en ganska bra nivå relativt sätt, och jag har svårt att tro att min klass är mycket sämre än tidigare årgångar. Eftersom en majoritet klarar tentan bör jag då helt enkelt tillhöra den majoriteten, eftersom jag inte tycks tillhöra den sämre minoriteten.
Vi har kört igång med galna mängder information på övre och undre extremiteten, fem miljoner olika muskler som löper på tusen olika ställen och senor som går runt i ens händer och beter sig på olika vis och det är volarflexion och dorsalextension och supination och pronation och så lite ligament som slingrar sig kring ben och lite överallt. Då och då informerar de om vilka köttdelar olika muskler motsvarar på ett djur, vilket är roligt, för det är som att många inte kan hantera det utan tycker det är jätteäckligt vilket för mig blir lite bisarrt. Någonstans anser jag ändå att om man äter kött – vilket sker att jag gör ibland, fast jag undviker ickeekologiskt vilket gör att det inte blir så ofta – ska man ha en relation till att det är dött djur och muskel och bindväv man har på tallriken. Man behöver inte tänka på det varenda sekund – vad blir det för matglädje liksom – men det är ju bra att ha bearbetat den insikten om man ska kunna motivera det.
Men så är jag också mycket noga med att ha välgrundade, genomtänkta ställningstaganden i vad jag håller på med och det pallar förvisso inte de flesta.
Jag pluggar i alla fall som ett litet djur, i och med att jag fortfarande har energin vilket är knäppt. Åttonde månaden nu och det jobbigaste är väl att behöva släpa runt på elva kilo mer än vanligt när man ska gå i trappor. (Och halsbränna, men den har hetsat mig länge nu så den börjar bli mer än livsstil än ett störningsmoment). Annars är vi ett fantastiskt radarpar, jag och min tös, me kickin’ ass genom att veta varenda detalj om olika typer av stödjevävnad och vad de små skrovligheterna i skelettbenen heter och she kickin’ stomach genom att… flyta runt där och ta lite sats.
Svårt att veta vem som har det jobbigast. Växer med 250 g i veckan därinne nu, det är en procentuell ökning som är helt sanslös. Om jag skulle öka i vikt lika mycket procentuellt skulle jag vara galet mycket tröttare än vad jag är nu.
På söndag ska jag i alla fall ta ledigt för första gången på två veckor. Eller, kanske en halvdag i alla fall. Skriva lite brev och ligga lite på en säng och stirra i taket. Kanske till och med äta något näringsfattigt och onödigt, bara för att sådant är så skoj.
Och sedan är det tillbaka till informationspressandets ljuva värld igen. Halleluja.
No Comments