Fredag jag är kär

(Stökigt rum och en Ulrika som ser precis på gränsen till galen ut. Precis som de ska vara, kvinnorna, på gränsen till galenskap är de som allra mest utsökta.)

Tröttheten fortsätter. Jag antar att det kan vara en konsekvens av att vara gravid i vecka 35. Halvt i hemlighet önskar jag att bebisen ska komma ut redan nu. Det vore dåligt för tentan och allt det där, men på något märkligt sätt finns det ju saker i världen som faktiskt spelar större roll än studiemässiga resultat. Fast man kanske inte tror det.

Idag hörde jag några klasskamrater diskutera om man ska boka sina biljetter hem efter jullovet så att man kommer hem lagom till omtentan eller inte. Jag tyckte det var fint, den osäkerheten, och tänkte att läkarstudenter kan vara ganska söta trots allt. 90% av klassen kommer ju trots allt att klara tentan – ändå tror jag nog att uppemot 90% har ångest och oro i magen för att de tror att de inte kommer att göra det.

Men idag, mina vänner, är det fredag, och jag ska inte studera ett endaste dugg utan bara äta spagetti och lammfärssås, läsa om gamla böcker jag en gång har tyckt om (när jag är stressad gör jag alltid sådär, har gjort ända sedan jag var liten – läser om redan lästa böcker, ser om redan lästa filmer, för då vet jag vilken känsla de kommer att ingjuta med mig, och det känns så mycket tryggare) och prata om världen och verkligheten och lite till med den där barnafadern.
Någon gång i veckan måste man ju göra sådant också.

Vad ska ni uträtta för fredagsäventyr, kära bloggläsare? Jag följer min statistik lätt autistiskt, och jag har sett att ni vissa dagar har uppgått till ett antal av 45 stycken unika besökare. Det är ett imponerande antal. Jag är övertygad om att någon av er har en spännande helgberättelse att delge.