Förkylningar, trötthet, mensvärk, plugg, allt det där som hade kunnat hålla en Ulrika nere härjar. (Eller plugg tycker jag faktiskt oftast, nästan alltid, är kul när jag väl gör det. Det är det ironiska. Problemet är att jag lätt tillbringar timmar med prestationsångest där jag inte ens vågar sätta mig med boken för att jag tror att jag inte kommer att klara det, livrädd för att jag inte kommer att… jag vet inte. Vara bäst? Vara perfekt? Antagligen, egentligen, men rädslan har översatt till att jag tror att ja gär oförmögen att kunna över huvud taget vilket är befängt.) Håller det henne nere? Ja, lite kanske. Mest i sådana där omotiverade utbrott mot den som borde få mest kärlek av alla men råkar komma ivägen, den fina pojkvännen som gör mat och pysslar om lufsar runt och drar fina skämt sådär som bara just min karl kan.
Jag tror att kvinnor vet vad jag talar om. De där humörsvängningarna där man i ena sekunden säger Men du förstår inte! Du är så dum! uääääääääh och i nästa sekund står man där med magen fylld av dåligt samvete och säger halvsnyftande men jag ä-ä-älskar ju dig förlåt för att jag är en så dåååålig flickvän ynk ynk buhu.
Nåväl. Utöver detta kämpar jag idogt för att hålla humöret på topp. Och hur, oh hur, kanske ni undrar? Jo – med biografier! Min käre bror och hans kära fru körde biografitema på sina julklappar till mig i år, vilket nu gett mig en passion jag inte visste att jag hade. Det är ju en helt underbar genre! Kombinationen av personfokus, vilket tillfredsställer mitt behov av relation/människor i litteratur, kombinationen av det och massa fakta om fascinerande tidsomständigheter så att man riktigt känner i hela huvudet hur allmänbildad man blir… den är underbar.
Än så länge bara på en sjukt tjock Palme-biografi, men ser sedan fram mot Tony Blair och Madeleine Albright.
Det är som jag alltid har vetat. Böcker räddar alltid dagen.
No Comments