Och då försvinner snön, såklart, regnar bort i ett äckligt slask. Jag vägrar dra upp mina persienner (kan också vara för att det är ett sådant himla projekt ändå, för magen stöter mot skrivbordet), barrikaderar mig med gröt och bitterhet. Alla tänkbara högre makter – det lilla kunde ni väl ändå låta mig behålla? Va?
Skitväder.
1 Comment
Jag trodde inte jag skulle uppleva skitväder på mer outhärdligt plan än i Sverige. Sedan flyttade jag till England.
London: ibland blåser det. Ibland blåser det under solsken. Ibland skiner solen sönder hela uppfattningen om att det faktiskt är december och julafton snart. Ibland är det ruskigt isande in till ryggraden, oavsett hur många lager kläder man har på sig. Ibland är det regn och blåst och skit och sol på samma gång, och inte någonstans ses skymten av en enda snöflinga.
Jag har slutterminsprov hela veckan och det enda jag kan tänka på är att på lördag kommer jag hem till det frälsta fosterlandet: landet av lussebullar, färsk hallonsylt som inte smakar marmelad, städer som inte tar en timme att åka genom, den fantastiska högertrafikregeln och en fluffig, norsk skogskatt som gärna gosar för en och annan godisbit.
Så mycket längtar jag hem.
Måste erkänna att just nu är det väldigt spännande att klicka sig in på din blogg – VILKEN DAG SOM HELST NU, tänker jag och får hjärtklappning under den korta stunden bloggsidan laddar. Hoppas födseln går bra! Om hon introduceras till världen på torsdag har hon samma födelsedag som jag. Det måste alltså garanterat vara en bra dag för att se världen för första gången.
Just sayin'.