Snart är det bara en vecka kvar till julafton. Jag har köpt julkulor att sätta upp i mitt rum, men ännu inte riktigt tagit mig orken. Ibland tänder jag ljus. Men sedan är det just inte mycket mer julpynt jag ägnar mig åt. Har inget här uppe, känns märkligt att skaffa. Julen ska ju firas i Uppsala, i det stora gula huset ute i snön och skogen med alla de utvecklade jultraditionerna med vissa sorters kakor, vissa sorters mat, allt det där. Julmat har jag väl i och för sig aldrig varit mycket för egentligen, men det brukar finnas gott hembakt bröd och vegetariska rätter min mamma kommer på och själva poängen är ju att man får gå runt och välja och plocka stora mängder. Alla situationer där man girigt kan plocka på sig mat är bra situationer.
Förra året var jag inte heller hemma på julen, då var jag i Danmark. (Och trodde under några andlösa, förhoppningsfullt-skräckblandade dagar att jag redan då var gravid, framförallt som jag hade en så osannolik, glupande aptit, men så var det inte).
Det är magiskt, det hrä tillståndet jag befinner mig i, ändå, det som är fyllt av att allting är som ingenting någonsin varit förut. Ingen skola, ingen riktig jul, fortfarande inte säker på om jag ska fortsätta eller ta studieuppehåll, om jag ska åka ner till Uppsala något nu under vintern eller om det får vänta.
Osäker på när jag plötsligt ska sluta vara två, samtidigt, och när vi ska bli tre.
Det händer ibland att jag undrar vad jag har gett mig in på. Men oftast känns det för osannolikt för att jag ens ska kunna ha någon relation till det.
Nu ska chokladtryfflar tillverkas.
No Comments