Trött som få, arbetet med boken går framåt och jag känner verkligen att redigeringen gör skillnad, men som vanligt överskattar jag hur snabbt man egentligen kan göra saker, och hur intensivt man egentligen kan arbeta, så jag skjuter nog fram deadline några dagar. Det är ju fördelen med att vara outgiven – jag har inget förlag som sätter deadline för mig… Så blir jag kanske klar på tisdag-onsdag nästa vecka, men kan å andra sidan göra dagarna lite mer varierade, inte bara redigering-redigering-redigering många timmar i sträck utan komma igång med att plugga in nästa termin, och bara gå runt och existera. Hade jag varit helt säker på att jag skulle bli klar på söndag om jag bara slet såhär hade det kanske varit värt det, men nu är det på gränsen, och då är det oftast smartare att dela upp arbetet på fler dagar med mindre arbetsbelastning varje dag om man kan. Annars brukar det bli svårt att orka hela vägen fram.
En anledning till att jag ville bli klar på söndag var att vi får en ny inneobende i vår lägenhet då, så vi ska ut och äta, jag och min pojkvän och han. Hade passat så perfekt att precis ha skickat in en bok till förlag då, och liksom fira det… men kanske betyder det här snarare att jag får gå ut och äta en gång extra senare i veckan när jag är färdig. I och för sig tycker jag inte om att äta ute särskilt mycket längre eftersom jag gärna vill planera min mat så den blir optimal, just med järn och andra grejer nu när jag är gravid. Lite tråkigt kanske, men väldigt ekonomiskt.
Annars är jag ganska glad, bara trött. Det känns som att saker går bra och som att jag är duktig. Jag har fått upp en cykel från Uppsala så nu kan jag äntligen ägna mig åt en av mina favoritträningsformer, som är just att cykla (fast inte spinning, det är en av de mest frustrerande saker jag vet i träningsväg). Perfekt eftersom det är skonsamt för ryggen också, och den tenderar ju att kunna ta stryk när man kånkar på en himla massa bebis (och när ens bröst har växt från A-kupa till DD-kupa, det är också en ovan känsla…)
För övrigt pratade jag med min busiga bebis far, och han medgav att visa upp sig på bilder i och med att jag ändå inte skriver ut hans namn, så de kommer ändå inte upp när man googlar honom. Stay tuned för den snyggaste barnafadern jag känner. (Kanske inte så svårt, då alla barnafäder utom min bror – och bröder värderar jag inte i attraktivitetstermer på det viset – som jag känner är mina syskons pappor. Men ändå.)
Nu ska jag gå och tvätta mitt hår med bakpulver. Jo, det är sådant jag tycker är skoj att göra en fredagkväll. Jag har aldrig, eller i alla fall inte på många år, försökt påstå att jag är så lik majoritetsmänniskorna.
No Comments