Idag har jag och pojkvännen lagat en dator som var bråkig. Äntligen har jag egen dator igen, så jag kan fortsätta med skrivandet och sköta mitt jobb. Nu borde bara en internetsladd köpas också.
Detta, samt ätandet av en väldigt god pizza, var dagens bra händelser. Man ska alltid tänka på det bra som händer, fast det är så svårt.
Annat är jobbigare. En känsla av upplösningstillstånd i huvudet, och att jag inte kommer dit jag borde. En stagnation och osäkerhet inför framtiden.
Jag tror att jag saknar mer än vad jag själv insett att gå i skolan. Skolan var en garant för att jag i alla fall några gånger i veckan skulle få bekräftelse. Man presterade, blev bekräftad, och presterade lite till.
Å andra sidan var det också det där underbara bekräftelsedrogandet som gjorde att jag för ungefär ett år sedan pluggade på typ 120-130%. Gjorde galna scheman med exakta angivelser för vad jag skulle sysselsätta mig med, från sju på morgonen till strax innan tio på kvällen, då man skulle sova för att orka nästa dag.
Sådant ska man inte tillbaka tid. Jag är väldigt glad att jag inte befinner mig där längre.
Balans och harmoni är troligen bra saker. Ibland förväxlar man dem dock lätt med tomhet. Jag tror inte att lycka bara är en avsaknad av obehagliga känslor; jag tror att det är något eget, i sig.
Jag undrar hur man når dit.
No Comments