Jag minns det så tydligt från tidigare tillfällen när jag gjort samma sak som nu, varit mitt uppe i första utkastet av en bok. Den där första skapelsen, den då man försöker lista ut vad det egentligen är man håller på att skriva.
Det är den här känslan av att man lever två liv samtidigt. Ett i ens bok, och ett utanför. Dagarna tycks oerhört händelserika, helt enkelt för att de är det i ens roman.
Därför händer det ibland att jag, när jag lämnar mitt arbetsrum och går ut för att träffa min pojkvän igen och prata och umgås och låtsas som att allt är som vanligt,s om att det inte finns denna värld av människor som jag själv frammanar, det händer att jag får känslan av att vara otrogen.
En så stor del av mina dagar som går åt till något han över huvud taget inte har tillträde till.
Jag tror jag skulle bli mycket sårad om han hade en egen sak som ens närmade sig vad jag gör.
Men min pojkvän är inte lika känslig som jag.
Jag är så tacksam för det.
No Comments