Kafkaos

Nu får jag inte Spotify att fungera på mobilen, och jag har inget ljud på min dator för tillfället. Det är en upprustning av en gammal pojkväns dator och vi har inte få allt att funka en.
Med andra ord:
ingen musik.

Jag dör. Min skrivkramp gottar sig.
Jag tror inte längre på den här romanen som något jag vill låta någon annan läsa. Har jag tur lyckas jag kanske redigera den sedan, då kan min mamma och min vän Madelene, som följt mitt ”författarskap” sedan jag var typ tio, få läsa den.
Men annars… Nej. Jag vet inte. Jag tror inte det. Jag tror inte att den går att fixa så den blir intressant och bra nog.

Ändå fortsätter jag skriva på den. Det kanske är idiotiskt. Men jag vill ju känna att jag lyckades producera någonting i alla fall.
Det är nog säkert en bra övning.
Man övar upp produktiviteten. Övar upp känslan för att skriva längre projekt. Det måste vara värt något, visst måste det det? om jag sedan får en briljant romanidé i framtiden kommer jag åtminstone ha en aning om hur man realiserar den.

tänker bara att jag är så dålig, som inte lyckades producera något som är bättre än det här.
Jag önskar att jag hade mer tid, men jag vet faktsikt inte om det skulle hjälpa.

Skrivande kanske inte är vad jag ens ska försöka mig på.