Ingenting är som vårkvällar.
De smakar glädje, en bubblande längtan av att allting kanske ska börja ordna sig för det blir ju trots allt ljusare nu, men de sätter sig också som en klump i magen av nostalgi. De är så vackra att jag blir yr i huvudet och framförallt lättare, som om man inte ätit på en dag. Yr och alldeles trött men lätt i fötterna.
Så i vårkvällarna promenerar jag femhundra mil och lite till och spelar piano i timmar och skriver noveller om förälskade unga män som förföljer vackra flickor på bibliotek.
Ifall ni nu undrade.
No Comments