Jag älskar passionsfruktschoklad.
En decembermånad när jag vaknade varje morgon med en klump i magen och en känsla av att verkligheten var över och att jag inte hade någon aning om vad som kom efter verkligheten och att det skrämde mig (för att det är vad som händer när man får hjärtat krossat. är vad som händer när det tar slut och man som i alla förhållanden utan att egentligen ha hittat några grunder för det hoppats att det skulle vara för evigt). En sådan decembermånad fyllde jag sjutton år och dagen innan kom det på posten ett mjukt paket som dels innehöll en kofta som jag en gång glömt i en lägenhet (en lägenhet där jag bara några veckor senare skulle dra fingrarna genom ett mjukt hår och kyssa någon som luktade väldigt gott), dels den där koftan som jag många månader saknat, men framförallt ett paket med passionsfruktschoklad.
För att en man hade gått upp klockan ett på natten och tvättat bort stämplarna på använda frimärken för min skull.
Gjort i ordning ett paket, skrivit min adress med spretigt tydliga bokstäver. Ett gratulationsbrev på pappkartong.
Och jag vaknade om morgnarna och var för tom för att gråta och jag sminkade mig i trettio minuter varje morgon för att långsamt försöka måla på någon existens hos mig själv för jag visste inte om jag längre upplevde någon.
Men om kvällarna när jag satt med ett bedövande skolarbete jag inte visste om jag skulle kunna klara, då fingrade jag på ärmarna på den där koftan som jag ständigt hade på mig. Och lät en bit passionsfruktschoklad smälta på tungan.
Den smakade bitterljuvt.
No Comments