Solkatter

Jag reser mycket.
Inte dekadenta turer hela jorden runt, men mellan Uppsala och Umeå (där min pojkvän bor). Och nu snart till Falun igen (där min pojkväns föräldrar – och ibland pojkvän – bor).

Det tar sju timmar att åka till Umeå. Det tar sju timmar att åka hem. Om man färdas sådana långa sträckor övas man ännu mer i att ta vara på små tillfällen att förhöja minuten, timmen, dagen. Övas i att välja att låta saker kännas bra, snarare än dåliga. Även om tåget försenas fyra timmar. Även om man hamnat på en buss som bara går till Sundsvalls busstation, som ligger långt bort från Sundsvalls centralstation, och i 39 graders feber tvingas springa med sin väska, i snöstorm, genom en främmande stad.

Den här bilden får symbolisera lite det där att göra varje dag och stund till något lite finare, bara för att. För att det inte är så svårt. I början av maj kom jag trött efter fyra timmars bussresa till en central i Sundsvall. Tjugo minuter tills ett tåg skulle gå och jag hade dånande huvudvärk.
Det är sådana dagar man går en liten minipromenad, bara några minuter bort från stationshuset, och sätter sig högt uppe på en gräsplätt och blundar mot solen, lyssnar på bilarna och njuter av hur gräset luktar.

Nu ska jag dricka jordgubb-citronte och jobba. Hoppas era dagar blir fina.